Äntligen är jag hemma och mätt. Floyd också. Men inte Micke. Det känns ibland som om vi går om varandra. Enda stunden vi är tillsammans är när vi båda sover. Idag är han på däckkurs på jobbet, kommer hem om förhoppningsvis en timme. I morgon kväll ska jag ut och äta med jobbet, kommer förhoppningsvis hem innan tio. Fast på fredag har vi hela kvällen tillsammans och på lördag ska vi på 90-årskalas (20+30+40).
Åh, jag vill ha fredag! Det känns som en evighet dit, jag vill ha hem hårboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar