Hon är världens bästa vän och nog den roligaste person jag känner. Vi behöver egentligen inte prata så mycket, vi förstår varandra ändå. På något sätt känns det som om vi vuxit ihop under alla dessa år, haha.
Det känns inte rätt att berätta om bara Isa för jag har två andra vänner som jag också räknar som mina bästa vänner.
Den första är Ellen.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi lärde känna varandra förutom att hon gick i samma klass och umgicks med Isa på gymnasiet. Eftersom jag och Isa hänger ihop så ofta vi kan fick väl hennes klasskamrater lära känna mig på köpet. Det som är konstigt är att jag kommer inte ihåg "lära-känna-perioden" med Ellen utan en dag var vi bara nära vänner. Under dom få åren vi har känt varandra har vi kommit väldigt nära, hon är en av få jag vågar anförtro mig åt. Nu när hon bor uppe i Östersund inser jag hur mycket jag saknar henne! Men snart kommer du hem, Ellen, och då jävlar ska vi ses!
Den andra personen är Rebecca.
Becca är precis som Isa en barndomsvän ute ifrån Jumkil. Vi tre var byns järngäng som nästan alltid var tillsammans under ett par år. Våran favoritsysselsättning var att promenera fram och tillbaka på vägen eller att spela fotboll i en skarp kurva. Bilisterna och grannar var INTE glada. Hon flyttade från Jumkil till Sigtuna och då träffades vi inte lika ofta. Nu på senaste tid kan det ha gått flera månader eller halvår innan vi setts men det bästa med henne är att det spelar ingen roll. När vi väl ses känns allt likadant. Jag litar på henne till 100% och jag vet att om vi någonsin tappar kontakten så kommer vi när vi stöter på varandra vara lika nära och bra vänner som förut.
Ni får mig att le varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar